TRI 111-etan och CFC 113 användes i stor utsträckning, historiskt, för avfettning vid produktion och underhåll, CFC 113 var reserverat för avfettning och rengöring av ömtåliga underlag, T 111 för mekaniska komponenter.

Dessa två ämnen har förbjudits av miljöskäl.

Trikloretylen och perkloretylen, båda klassade som CMR, erbjöd inte länge ett alternativt val för T 111.

HCFC 141 B förbjöds också av miljöskäl.

Tillverkarna övergick naturligtvis därför till kolvätelösningar.

Om halogena, klorerade, bromerade eller flourerade lösningsmedel var flamsäkra, med utmärkt avfettningsförmåga och extremt snabb förångningshastiget, har kolvätelösningsmedel en förångningshastiget relaterad till deras flampunkt, ju snabbare torktid som önskas, desto lägre flampunkt, deras lösningsförmåga är begränsad.

De kan inte användas i ångfasen. Inte heller i ultraljudsbehållare då deras flampunkt är uinder 80 °C, i detta fall kan de också användas i A3-maskiner.

Den senaste omklassificeringen av kolvätelösningsmedel enligt CLP-förordningen, farlig att förtära, H 304 och även om risken är begränsad om man dricker eller suger is sig av den (se avsnittet rättsliga aspekter, rubriken toxikologiska aspekter, titel risk vid förtäring H 304), rekommenderas användare att söka efter lösningar ”lösningsmedel” utan farosymbol.